Om mig

Mitt namn är Uwe Norwin Deschenhalm.

 

Hundar är en en viktig del av mitt liv sedan jag var ett litet barn. När jag var tolv år blev en dröm sann och jag fick min första egna hund. När jag var fjorton år blev jag medlem i tyska brukshundsklubben började tävla och fick blodat tand för att arbeta med hundar.

Med min hund “Brandy” som var en dobermannblandning, startade jag i flera år med framgång i olika tävlingar och samlade en del bucklor och andra priser.

Så småningom började jag bredvid träningen med min tik “Brandy” att arbeta med andra hundar också.

Så var jag daghusse för två engelska Bullterrier ibland, en American Staffordshire Terrier, som jag förberedde till tyska “Begleithundpruefung” och två hundar av rasen Hovawart att jobba lite bredvid min egen hund.

 

Det stora intresset för hundarnas beteenden och önskemålet att kunna läsa och tolka dem, väckte visserligen min American Staffordshire Terrier tik Crissi, som var “Brandys” efterföljare, i mig.

Hon utvecklade sig till en absolut finkänslig hundpersonlighet efter att ha genomgått en stor ledoperation med påföljande långa vilopauser under unghundstiden. 

Hennes beteenden gjorde mig ofta eftertänksam. Det var inte lätt att hitta någon som kunde ge lämpliga tips, hur man kan göra med en arbetsnarkoman som inte får hoppa och springa.

De konventionella utbildningsmetoderna som då andvändes i tyska brukshundklubben tilltalade varken mig eller Crissi. Det var verkligen inte det lättaste att hitta någon som kunde tillräckligt om hundar eller speciell bull raser och deras egenheter.

Vad gör man då? 

Då ska man bli sin egen “hundviskare” , tyckte jag. Eftersom jag egentligen inte gillar ordet så sitter det i parentes.

Nuförtiden kan jag väl säga att Crissi var en otrolig bra läromästare som lärde mig tänka på saker man vanligtvis kanske inte bryr sig om vare sig med hundmöten eller hanteringen eller överhuvudtaget många saker i vardagen som hade aldrig varit ett problem med mina andra hundar förut. 

Genom mina resor norrut (Danmark, Sverige) och mitt intresse av hundar och hundträning i andra länder, träffade jag på otrolig kunniga hundmänniskor i Sverige som delade mina uppfattningar om hund och hundträning.

Därtill kunde man läsa till hundbeteendeanalytiker med en av Skandinaviens mest framstående etologer Lars Fält som lärare. 

Efter lite marknadsforskning vad Tyskland erbjuder stod det klart för mig att jag ville gå en hundutbildning i Sverige. Där nere fanns det inget som gick att jämföra.

I december 2008 tog jag slutprovet till hundbeteendeanalytiker på Hundcampus i Hällefors och fick min examen. Mitt ämne att forska i och skriva om var “Aggression och frustration hos hundar”

Det var för mig nu drygt ett år där jag bara sysselsatte mig med hund och hundträning. 

Mina lärare under utbildningen:

  • Lars Fält lic.fil. i zoologi med inriktning på etologi (författare till böckerna “Hundens Språk Och Flockliv”, “Beteendeboken” om valputveckling)
  • Gun-Marie Hedberg Immi hundpsykolog ,utbildat lärare i specialsök ,(Swede Paws, LidingöHundskola) 
  • Tobias Gustavsson (biolog, ofta anlitat föreläsare om etologi och en duktig hundförare)
  • Lennart Wetterholm (var ansvarig för försvarets hundenhet,)
  • Alla mattar och hussar med sina hundar som jag träffade på.